Jag blir glad av dig. Ibland när jag går på stan och ser allmänt helt bortappad och vilsen ut kommer jag att tänka på dig. Då börjar jag alltid skratta. Det är helt sjukt! Men alltså det kommer direkt som ett brev på posten. Du ÄR liksom humor. Det känns inte så bra att jag är så lätt road av dig. Jag har ju liksom inte så bra koll på vad som händer runt omkring mig och man kan liksom inte bara gå omkring och plötsligt börja skratta sådär utan vidare! Människor runt omkring kan ju tro att jag skrattar åt dem! Det har garanterat redan hänt. Men än så länge har jag klarat mig från skador. Men tänk om jag nån gång får ett sånt där skrattanfall och kanske råkar gå förbi nån som är typ kraftigt överviktig, eller kanske har en brännskada över hela ansiktet, eller kanske ännu värre en känd politiker eller varför inte en nazist kanske!? Jag kanske åker på fett med spö en vacker dag bara för att du är så jävla rolig! Och vafan ska jag säga!?
-Öh sorry jag kom att tänka på min polare... a han e så jävla rolig asså! morsning!
Det är ju lika med döden!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
då är vi likadana love :* och det är fint med såna vänner som man kan skratta åt. jag brukar skratta till när jag tänker på dig, när jag hör din röst i ipoden. åh vad jag tycker om dig!!
SvaraRadera