"Är du redo? Jag är redo"

Jag har väldigt trevliga nyheter!
Nu står det klart att jag ska lira på Julgalan! 8 gig i Globen (Annexet)! Yippie!
För datum och mer information om evenemanget besök gärna hemsidan www.julgalan.se.
Och den 15:e november ska jag lira på lilla hotelbaren i Scandic Malmen. Jag återkommer med mer info om det inom snar framtid. Yes! Jag é så sjukt peppad inför allt kul!

" We can go your way. We can go my way. Love will always let us down"

För alla som diggar Bob Dylan och Ryan Adams är denna Norrlänning från Kiruna ett hett musik tips. Jag såg honom framföra denna låt live i programmet Sverige! igår. Jag tycker att det låter väldigt intressant och väntar med spänning på debutplattan som släpps i dagarna. Svängigt, poetiskt och genuint.

" Vi é dem sista som tror vi ska hinna gå gatan ända fram"

I somras fick jag kontakt med Staffan Hellstrand genom en kompis som är bekant med honom. Jag trodde knappt mina öron när han faktist tackade ja till att göra en duett ihop. Låtar som "Lilla fågel blå", " Fiskarna haven", "Explodera" och " Jag i underlandet" är enligt mig något av det bästa som skrivits på svenska. Innan vårt samarbete hade jag inte hört mycket mer än dem låtarna. Nu har jag lyssnat in mig mer på Staffan och det finns många fler riktigt bra pärlor även i hans senare alster. Här är resultatet av vårat samarbete som är inspelat i Staffans Hemma studio:

"It takes two baby!"

Jag och Malmös soul king Martin Lorentzson ska försöka oss på att skriva en duett ihop! Tror det kan bli riktigt bra. Martin släppte förra året sin debut platta "Mellan molnen". Lyssna gärna på låtar från den plattan här: www.myspace.com/martinlorentzson
Han har fått oerhört mycket fina recensioner på sin debut och jag älskar vekligen första plattan!

Senare i höst är Martin aktuell med en uppföljare. Jag har hört smakprov från den och det låter riktigt bra och lovar gott vill jag lova! Producent på andra plattan är Amir Ally som tidigare jobbat med bland annat Uno Svenningson..

"Whats going on?"

Jag har nu hört slutresultatet på mitt bidrag till melodifestivalen och är verkligen skit nöjd! Sjukt viktigt att det blev bra. Vi jobbade  under väldigt stressiga omständigheter och jag var lite nojjig för slutresultatet. Men jag är i trygga händer. Grymt jobb av mina producenter!Annars sliter jag som aldrig förr med att få ihop nya låtar nu. Känns väldigt mysigt att få snickra med akustiska skisser i min lilla hemstudio igen. Lägger allt mitt krut på att få ihop en riktigt grym andra singel. Demos ska pitchas mot bolag och studion snart.  Jag har precis köpt senaste Protools. Satan va skönt det är att jobba i det. Sjukt enkla programeringar som krävs för att få det att låta bra. Jag ska också kolla med killarna som gjort " till min syster" videon ifall dem är sugna på att göra en video till min och Staffans Hellstrands låt. Hoppas! Och glöm inte att jag finns på spotify! 
Och som ni kan se skaffade jag en Easycounter alldeles nyss. Undrar om det är ångest eller bra. Det återstår att se.

"Har inget jobb. Har inga pengar. Har inget arv jag kan vänta mig"

Glöm inte att om ni inte har råd att köpa nya plektrum eller kanske kommit till en spelning och glöm det nånstans så kan man alltid klippa ett nytt utav:

1. Snuslock

2. Bigpack lock

3. Telefonkiosk kort

4. Dvd fodral ( Fast man kan ju inte ta sönder hela. Filmen måste ju fortfarande få plats)

5. Plastmuggar

Jag fattar inte varför man får sälja plektrum för en massa dyra pengar. Det är mycket billigare att skapa egna! Och så åter använder man ju massa skit som bara ligger och skräpar..

Tjing!

"Aint no easy way out"

 Jag blev liksom 23 år gammal idag. Det é omöjligt. Under födelsedagsmiddagen som vi hade ikväll  hemma hos mamma och pappa med familjen och världens bästa Andy sa pappa att grannarna sagt att jag var sjukt lik en kille som är med i lilla melodifestivalen. Deltagarna är upp till 12 år gamla. 

När vi åt  var jag sjukt sliten efter gårdags kvällen och helgen i Linköping. Kändes inte som att saker och ting förändrats så mycket sen 18 års dagen så jag gick hem och bestämde mig för att bli vuxen. Städade lägenheten och tänkte en massa förnuftiga tankar. Typ " imorrn börjar mitt nya liv" och " dags att ta tag i saker och ting" . Ni vet alla klyscher som man mår bra ut av every ones and a while. Blev på sjukt bra humör. Kände mig så jävla duktig. När jag var klar gick jag snabbt ner till syrran som bor en trappa ner för att låna medecin. Min é slut. Vi har båda adhd. Det e liksom allmänt känt. "The freaks". Inga frågetecken.  

Till min förvåning  var det sjukt städat hos henne också. Det  brukar det garanterat inte vara när jag kommer ner och hälsar på. Hon har alltså kommit hem till sin egen lägenhet och trott att det varit inbrott för att det ser så förjävligt ut! Men nu när jag påpekade att det var väldigt fin städat svarade hon nonchalant:

-Nej det är det verkligen inte! Ser ju ut som en knarkarkvart typ! Jag har ju börjat sätta en ny standard här hemma nu. 

Alltså det låg typ ett popcorn på hennes runda röda matta! Annars var det helt jävla fläckfritt i hela lyan! Jag fick plötsligt sjukt mycket syskonkomplex och prestationsångest. Jag menar min lägenhet är nystädad och ser inte ens hälften så fräsch ut. Gick hem och svabbade golvet. Hoppas hon behöver komma upp och låna något snart. Så jag får säga att det ser ut som en jävla knarkarkvart här uppe när hon påpekar hur fint jag har.

Jag tror liksom att vi har startat en liten tävling. Vuxen tävlingen. Städnings tävlingen. Good luck.  Sucker. Im gonna break you fool!

"Thunder road"

Jag, O och D stack ner till Linköping i Fredags. C pluggar och spelar plattor där på en klubb som heter Funk it en gång i månaden. Vi skulle komma ner och se kungen äga dj båset! Tunga grejer!

Vi var alla tre fast bestämda att vi ville åka bil ner. Och efter ett febrilt sökande efter en bil hela dagen så fick vi tillslut tag på en. Os fabror L hade en gammal waynes world liknande toyota som stod och samla damm i deras garage. Yes! Fan va skönt tänkte vi. Vem fan pallar ta bussen ner liksom!? Hur jävla krångligt som helst!

Säkerhets bältena spändes fast och vi var äntligen påväg. Fan kul grej! En lite dags roadtrip ner till Linköping. Både billigare, mysigare och så går det ju fortare och komma fram med bil än med buss! Men efter ungefär 2 timmars färd börjar O undra bekymrat

- Vart fan är vi nånstans!? Vad är det här för läskig liten jävla väg!? Jag börjar få skräckfilms vibbar. Det bor ju fan typ inte nån här! Gnesta!? vafan då Gnesta!? Inte fan drar man förbi Gnesta när man ska till Linköping!

Varpå D svarar

- Nej fan det får bli en usväng asså! Vi måste ha kört fel!

Sagt och gjort. Lätt som en plätt! Eller inte. O ställer bilen på tvären. Så att den alltså tar upp hela vägen! Och så dör växeln spaken typ! Vi höll på att skita ner oss. O är helt jävla genom blöt av svett och säger nervöst:

- Fan jag vill inte dö nu. Tänk om det kör nån rattfull jävel här som inte ser oss! Detta går inte vi måste ut ur bilen!

D svarar samlat

- Nej fan vi måste vända den här nu! Kom igen nu O jobba lite till!

Jag hoppar med panik ut ur bilen och ställer mig brevid för att stoppa bilar som kanske kommer. Och då vill bilen äntligen samarbeta och O får till en snygg Usväng med bravur! Tack gode gud!

Så nu kör vi tillbaka och ringer Ds morsa för att få en vägbeskrivning. Det visar sig att vi kört fel i Södertälje. Hade vi kört rätt där hade vi varit framme nu. MEN det finns en annan väg som går via GNESTA! Vi var liksom på rätt väg! Men den väg vi valt tog SEX jävla timmar!

Fan vad skönt det var att slippa ta bussen!