"Aint no easy way out"

 Jag blev liksom 23 år gammal idag. Det é omöjligt. Under födelsedagsmiddagen som vi hade ikväll  hemma hos mamma och pappa med familjen och världens bästa Andy sa pappa att grannarna sagt att jag var sjukt lik en kille som är med i lilla melodifestivalen. Deltagarna är upp till 12 år gamla. 

När vi åt  var jag sjukt sliten efter gårdags kvällen och helgen i Linköping. Kändes inte som att saker och ting förändrats så mycket sen 18 års dagen så jag gick hem och bestämde mig för att bli vuxen. Städade lägenheten och tänkte en massa förnuftiga tankar. Typ " imorrn börjar mitt nya liv" och " dags att ta tag i saker och ting" . Ni vet alla klyscher som man mår bra ut av every ones and a while. Blev på sjukt bra humör. Kände mig så jävla duktig. När jag var klar gick jag snabbt ner till syrran som bor en trappa ner för att låna medecin. Min é slut. Vi har båda adhd. Det e liksom allmänt känt. "The freaks". Inga frågetecken.  

Till min förvåning  var det sjukt städat hos henne också. Det  brukar det garanterat inte vara när jag kommer ner och hälsar på. Hon har alltså kommit hem till sin egen lägenhet och trott att det varit inbrott för att det ser så förjävligt ut! Men nu när jag påpekade att det var väldigt fin städat svarade hon nonchalant:

-Nej det är det verkligen inte! Ser ju ut som en knarkarkvart typ! Jag har ju börjat sätta en ny standard här hemma nu. 

Alltså det låg typ ett popcorn på hennes runda röda matta! Annars var det helt jävla fläckfritt i hela lyan! Jag fick plötsligt sjukt mycket syskonkomplex och prestationsångest. Jag menar min lägenhet är nystädad och ser inte ens hälften så fräsch ut. Gick hem och svabbade golvet. Hoppas hon behöver komma upp och låna något snart. Så jag får säga att det ser ut som en jävla knarkarkvart här uppe när hon påpekar hur fint jag har.

Jag tror liksom att vi har startat en liten tävling. Vuxen tävlingen. Städnings tävlingen. Good luck.  Sucker. Im gonna break you fool!